I en demokrati är det polisen som utreder brottslighet och domstolarna som utdömer straffen. Privata aktörer ska inte tillåtas att agera polis, domare och bödel.
Sedan en tid tillbaka tillämpar svenska branschorganisationer, främst Antipiratbyrån (APB), en ny strategi i deras jakt på fildelande privatpersoner. Genom att söka gå in på fildelningsnätverken och spåra användarnas IP-adresser vänder de sig till bredbandsleverantörerna med sina klagomål. Oftast leder det till att leverantören kontaktar kunden och informerar om företagets policy eller delar ut en varning, men det har också förekommit avstängningar och till och med att kundens personuppgifter lämnats ut.
Detta är inte bara ett allvarligt hot mot den personliga integriteten, det är också ett lika stort hot mot rättssäkerheten. Alla människor har rätt till sin anonymitet. Denna rättighet respekterar inte de bredbandsleverantörer som kontaktar sina egna betalande kunder, endast för att ett privat företag beskyller dem för någonting som de kanske har gjort. Det sätter rättssäkerheten ur spel, därför att kunden bestraffas utan att någon som helst rättslig instans har avgjort skuldfrågan. I en demokrati kontrolleras rättsväsendet av ett flertal instanser som alla utgår ifrån medborgarna. Men vem kontrollerar musikindustrins branschorganisationer i deras desperata jakt på IP-nummer?
