Kring millenieskiftet, då fildelning fortfarande var synonymt med Napster, började det bli allt mer uppenbart att MP3-explosionen höll på att underminera skivbolagens position för gott. Möjligheterna till digital reproduktion började få etablerade uppfattningar om kultur, politik och ekonomi att gunga. I detta läge startades, under stridsrop som "textindustrin är en papperstiger", en hemsida som idag är centrum för en av de mest märkliga upphovsrättskonflikter som skådats.
– När jag upptäckte att domännamnet "Textz.com" var ledigt år 2000 var det uppenbart vad som måste göras. Sedan dess har idén varit simpel – att ständigt samla ihop texter och göra dem tillgängliga på nätet.
Det berättar Sebastian Lütgert, grundare av Textz.com, när Piratbyrån träffar honom på Bootlab i centrala Berlin – en lokal som tidvis har fungerat som klubb, ibland som en sorts konstateljé och som nu är radiostudio för kanalen Reboot.fm. Bootlab har tillsammans med mailingslistan Nettime varit en viktig utgångspunkt för såväl Textz.com som för en rad andra subversiva nätprojekt.
Uppmaningar att scanna in böcker och sprida i textformat gjorde snabbt Textz.com till en guldgruva fylld av medieteori, filosofi, politiska texter och skönlitteratur på olika språk. Här hittas hela böcker av William S Burroughs, Friedrich Nietzsche, Franz Kafka och Gilles Deleuze, för att bara nämna några.
– Särskilt positiva reaktioner har kommit från folk utanför Europa, inte minst från Indien. I New Dehli går man normalt inte till bokhandeln och lägger ner dyra pengar på en bok av Guy Debord.

Problem med upphovsrättsinnehavare har Textz.com bara haft några få gånger. Om någon absolut krävt att en text ska bort från sidan har den plockats bort, och så har problemet varit ur världen. Ett undantag var när ett förlag krävde fantasisummor för att en bok spridits av Sebastian Lütgert – som dock löste det hela på ett kreativt vis:
– Jag skrev ett pyttelitet php-script som gjorde så att boktexten genererades ut ur en bild, och spred i stället bilden med innehållande kod. Sen hördes inget mer från förlaget...
Bilden lanserades som ett "konstverk" med titeln "The Conceptual Crisis of Private Property as a Crisis in Practice" – ett exempel på den ideologiska tolkning av piratfrågan som Textz.com ständigt gör.
– Tekniken är mycket enkel. Sedan dess har jag jobbar mycket med att sofistikera metoderna för att extrahera text ur bilder.
Samtidigt påpekar Sebastian att webben egentligen kanske inte är det optimala sättet att sprida texter när det finns välfunktionerande fildelningsnätverk.
– Jag sökte efter "Adorno" på Kazaa, en halvtimme senare kunde jag bränna en CD full med texter. Idén med Textz.com är inte minst symbolisk – logotypen är en uppochnervänd Amazon.com-köpvagn, Textz.com är ett varumärke och jag älskar varumärken!

"Främjande av vetenskap och kultur"

Adorno – det är namnet på den tysk-judiska marxistiska samhällskritiker vars texter nu är föremål för en konflikt. Sebastian Lütgert hotas av fängelse för att de har publicerats på Textz.com.
– Åtminstone i den tyskspråkiga världen är Adorno välkänd för att ha skrivit den mest uttalade kritiken av hur kultur görs till en vara, och nu är det exakt det som händer med Adornos egna verk!
– Att någon, 35 år efter Adornos död, hotar att kasta någon i fängelse för att ha publicerat hans böcker på en webbsajt, det borde vara som division by zero – det fungerar helt enkelt inte!
Augusti 2003, när Sebastian befann sig i New York, kom ett brev till hans adress i Berlin som förklarade att han omedelbart måste ta bort två texter av Adorno från Textz.com – om inte skulle han få böta över 2300 euro. Avsändare var Hamburgs dyraste advokatfirma, på uppdrag av Hamburgs stiftelse för främjandet av vetenskap och kultur, som anser sig äga ensamrätt till Adornos texter.
Alla försök att göra upp i godo eller diskutera saken avvisades. Advokaterna erbjöd bara Sebastian en avbetalningsplan på 100 euro i månaden, och när han inte betalade såg de till att en arresteringsorder utfärdades på honom. Nu har de dessutom utökat sitt anspråk till att gälla nio texter av Adorno, och höjt notan till det dubbla: omkring 4300 euro.
– De har över huvud taget inte försökt få bort materialet från servern, allt de ville var att få pengar, säger Sebastian.
Om, när och hur länge Sebasian kan hamna i fängelse har han själv ingen aning om, och egentligen bryr han sig inte överdrivet mycket och han är inte intresserad av att bli någon slags personlig martyr.

När Theodor Adorno avled år 1969 lämnades hans fru Gretel med ekonomiska bekymmer. Stiftelsen i Hamburg ryckte då in och erbjöd sig att försörja henne så länge hon levde – i utbyte mot att rättigheterna till makens verk testamenterades över till stiftelsen. Eftersom upphovsrätten för närvarande gäller i 70 år efter upphovsmannens död, kommer någon att kunna hävda ensamrätt till Adornos texter i åtminstone 35 år till.
Under årens lopp har det förekommit att stiftelsen, ledd av en viss Jan Philipp Reemtsma, har förnekat skribenter rätten att citera korta stycken ur Adornos efterlämnade verk. Reemtsma äger även rättigheterna till opublicerade texter av Walter Benjamin, en kollega till Adorno vars syn på kultur och massreproduktion var långt mer radikal, och som ofta beskrivs som en föregångare till både punkens do it yourself-kultur och dagens upphovsrättskritiker. Senare i år planerar Reemtsma att öppna ett Walter Benjamin-museum i Berlin – en dubbelmoral som upprör Sebastian Lütgert:
– Walter Benjamin sade klart och tydligt att massorna skulle återta kulturen, att de varken kunde förnekas rätten att kopiera eller bli kopierade – enda alternativet var fascism. Och antagligen har vi idag en situation liknande den på 1920-talet då han skrev detta: kombinationen av det teknologiska och det sociala skapar något ostoppbart.

Copywar

Mark Getty, amerikansk finansman och sonson till oljemagnaten J. Paul Getty, förutspådde år 2000 att "copyright is the oil for the 21st century". Sebastian instämmer till fullo i analysen av "intellektuell egendom" som vår tids centrala ekonomiska och politiska fråga:
– Citatet är så sant, för om upphovsrätten är dagens olja, kan den kondenseras ned till ett enda litet ord: krig. Ett krig mot att folk autonomt har börjat organisera produktion, reproduktion och distribution på ett nytt sätt och utan profit.
– Allt du kan säga om War on drugs och War on terror är också sant för War on piracy: det finns ingen krigsdeklaration, ingen tydlig fiende, slaget står överallt, alla måste delta...
Kriget mot piratkopieringen är ingen metafor, det är ett verkligt krig. Och det kommer att pågå tills, för att citera ännu en av Textz.coms cyberrevolutionära slagordspastischer, "den sista upphovsrättsägaren har hängts i den sista patentjuristens tarmar". Slagfältet är oerhört brett, "det börjar med DVD och slutar med DNA" som Sebastian säger – det sträcker sig alltså från kulturindustrin till frågan om patent på våra kroppar. Men även om bilden som målas upp kan tyckas hopplöst totalitär, vill Sebastian betona att kriget verkligen inte fungerar bra – gång på gång misslyckas det. Nya lagar kringgås omgående, juridiska åtgärder mot piratkopiering leder till dålig publicitet när pensionärer som inte ens har dator åtalas, varje nytt försök försämrar bara läget för upphovsrättsivrarna.

Hur ska då situationen bäst beskrivas? Å ena sidan är det lätt att hamna i uppgivna domedagsvisioner om en snar framtid där Microsoft övervakar varje skrymsle i våra liv – å andra sidan kan lovsånger till piratkopieringens framgångar ofta ge bilden av en strid som redan på förhand är vunnen och där inget mer behöver göras...
– Svår fråga! Jag skulle verkligen vilja se en pessimistisk film eller bok i stil med 1984 som kan väcka intresset, lite som Tyst vår blev en startklocka för miljörörelsen. Men om jag ska analysera situationen politiskt så föredrar jag att vara hejdlöst optimistisk. På den punkten står jag närmare Deleuze än Adorno.

Vilka är det då som för den här striden? Även om Sebastian gärna använder en marxistiskt influerad analys och kan se piratkopieringen som en slags kommunism i praktiken, har han knappast några förhoppningar om att "vänstern" ska kunna spela någon framträdande roll i dessa sammanhang.
– Vänsterns ointresse för konflikter kring "intellektuell egendom" är bisarrt, för jag skulle säga att det är den fundamentala kampen kring det pågående framväxten av en ny typ av samhälle, en konkret kamp kring nya former av egendom.
En dominerande uppfattning inom vänstern är att reklam, massmedier och kulturindustri producerar en "falsk" kultur som fjärmar människorna från något slags "äkta" medvetande, och att lösningen skulle ligga i att bryta sig loss från masskulturen och hitta någon slags "sant mänskliga" värden. Tankesättet präglar bland annat Naomi Kleins bok No Logo och den omtalade form av medieaktivism som exempelvis Adbusters står för, säger Sebastian.
– Vänsterfolk tror att problemet med kapitalismen med är representation och reproduktion, medan jag säger tvärtom: enda problemet med reproduktionen är kapitalismen.

Även om Sebastian själv sprider program han har skrivit under den fria GNU-licensen, så ser han inte den så kallade "rörelsen för fri mjukvara" som en radikal kraft i dagens piratstrider. Snarare ser han det som ett halv-feodalt system, med karismatiska personligheter som Richard M Stallman som kungar och prinsar.
– Open source, det är kriget som redan har vunnits, en rörelsen som kritiserar något som redan har dött. Microsoft är en död kropp som kommer att finnas kvar i 50 år, långsamt ruttnande, säger Sebastian Lütgert.

"Select all, copy, paste, save, upload, share. Reappropriate. And remember: there is no need to break what you can circumvent. Don't innovate, imitate." Med dylika paroller fortsätter Textz.com sin kamp mot upphovsrättsindustrin, en kamp som Sebastian Lütgert menar är omöjlig för piraterna att förlora.
– Kriget mot piratkopieringen kommer aldrig någonsin kunna vinnas – inte bara för att det skulle gå emot mänskligheten, historien, logiken, teknologin, utan för det i slutändan är ett krig mot kapitalismen själv.
– Men som vi har sett med War on terror, är inte målet att vinna – det vore en katastrof för dem. Vad de vill är att ha ett pågående krig, ett permanent undantagstillstånd.

www.textz.com