Att kombinera hopsamlade musikfragment, för att låta en ny kontext ge dem ny mening - är det fantasilös stöld eller tvärtom ett kreativt sätt att bearbeta det ljudlandskap som vi alla har omkring oss? Amerikanska bandet Negativlands långa och stormiga karriär har ofta kommit att refereras av folk som ifrågasätter varför upphovsrättslagar förbjuder vissa musikaliska uttrycksformer, som så kallad "plunderphonics".

Idag ser de sig som ”anti-corporate audio activists”, berättade Mark Hosler från Negativland vid ett seminarium i Stockholm våren 2003. Men när det hela började för 23 år sedan var det utan politiska baktankar. Då var Negativland bara några pojkar som lekte med bandspelare och spelade in vardagliga ljud - från köket såväl som från teven och skivsamlingen - och infogade i sin musik. Utan kännedom av den experimentella musiktraditionens liknande tekniker, och inte som ett ställningstagande utan för att ”det lät coolt”.

Första gången Negativland hamnade i blåsväder var efter att de samplat en fundamentalistisk radiopastors predikan om hur Sovjetunionen ville sätta alla amerikaner i koncentrationsläger och hjärntvätta dem med budskapet ”Christianity is stupid. Communism is good. Give up.” Just dessa ord plockades ut och kombinerades med distade gitarrer, med en ironisk hårdrockslåt som resultat.

När de senare av ekonomiska skäl tvingades avbryta en turné, skrev de på skoj ett pressmeddelande där de hävdade att myndigheterna förbjudit dem att spela eftersom den aktuella låten skulle ha inspirerat ett brutalt styckmord. Till bandets egen förvåning blev bluffen huvudnyhet i en av USA:s största tevekanaler, något som i grunden påverkade deras syn på hur massmedia fungerar.

Kring 1989 började musikindustrins jurister på allvar att kräva pengar av samplande artister, då de insåg hur mycket pengar som fanns inom hip-hopen. Samtidigt inledde Negativland sin batalj med världens då största rockgrupp. När de citerade en hel låt av U2 och förvrängde innehållet genom att lägga till andra ljud och ändra texten, dröjde stämningsansökan bara någon vecka. Det hela har gjort det lilla bandet till frontfigurer i kritiken mot utvidgningen av begreppet ”intellektuell egendom”. Numera bjuds de in att tala på juridiska institutioner om sin syn på skapande och upphovsrätt, om rätten att citera utan tillstånd och utan att betala licensavgifter. Ärligt talat är nog Negativlands idéer (som dock till stor del bygger på det amerikanska upphovsrättssystemets begrepp "fair use" som saknas i svensk juridik) intressantare än deras ibland rätt tröttsamma musik.

En jämförelse med ett annat legendariskt samplande band är på sin plats. Medan The KLF samplade bra popmusik för att göra ny bra popmusik, fast på ett helt annat sätt, försöker Negativland snarare med sina samplingar dekonstruera en masskultur de ogillar.
I sin kamp mot musikindustrin uppmuntrade The KLF alla att göra miljonsäljande hits genom att visa hur enkelt det var att tjäna enorma mängder pengar – Negativland å sin sida idealiserar independentpositionen och vill till varje pris undvika att smutsa ner sina händer genom att befatta sig med kommersiella intressen.

Mark Hosler snuddar i förbifarten vid ett problem: plunderphonics-estetiken bygger ofta på att lyssnaren förstår referenserna. Frågan är hur mycket mening Negativlands musik har för en icke-amerikan som inte får samma associationer av samplingarna. Men å andra sidan så kanske den kulturella globaliseringen innebära att mängden kulturella referenser som är gemensamma för alla människor växer. I kombination med en teknisk utveckling som gör det allt lättare för vem som helst att skapa nytt av ihoplånade ljudfragment skulle detta kunna innebära ett kraftigt uppsving för den sorts collagemusik band som Negativland sysslar med – och kanske för de upphovsrättskonflikter som brukar följa?

- Nu är det säkrare än någonsin att göra det vi gör. Advokaterna som stämde oss tidigare är alldeles för upptagna med att försöka stoppa musikindustrins totala kollaps, säger Mark Hosler, som myser åt de problem som Internet har gett skivbolagen, vilka förintar sig själva när de behandlar sina kunder som kriminella.

Att branschen vet att Negativland kommer att försöka vända varje försök att stoppa dem till sin egen fördel, som de med stor fantasi gjorde i U2-affären, bidrar också till att de nu brukar slippa att bli stämda. De har till och med fått tacka nej till att göra reklamjinglar.

På www.negativland.com finns såväl musik för nedladdning som texter där Negativland förklarar sin syn på upphovsrätt.