|
| Veckans Affärer om "Nätkriget", intervjuar Piratbyrån m.fl. |
| Forum
> Allmänt
> Veckans Affärer om "Nätkriget", intervjuar Piratbyrån m.fl.
|
|
|
 |
|
|
|
|
Källa: Veckans Affärer
Datum: 051024
SPECIAL: NÄTKRIGET - Hollywood slår tillbaka
"Rör inte tangentborden!"
Just den här torsdagen hade Jon Karlung försovit sig. Ännu var han fullständigt ovetande om att han skulle bli morgondagens förstasidesstoff i medierna. Visserligen hade han missat några samtal på mobilen från kontoret vid Norra Stationsgatan 61 i Stockholm. Men när han som vanligt klev ur hissen på våning tio några minuter i tio, för sitt jobb som VD för internetoperatören Bahnhof, var ingenting längre som vanligt. Bahnhofs långsmala vindskontor var invaderat av specialindrivningsenheten vid Stockholms kronofogdemyndighet. Befälet över en grupp på sjutton personer fördes av kronokommissarie Lars-Owe Kjellquist, för dagen iförd brun slips. Till sin hjälp hade han elva kolleger från kronofogdemyndigheten. Men där fanns också sex inhyrda konsulter från IT-bolaget Softronic. I handen höll Lars-Owe Kjellquist ett så kallat intrångsbeslut från Stockholms tingsrätt. Dagen innan hade tingsrätten klubbat igenom en ansökan från bland andra den privata ekonomiska föreningen Svenska antipiratbyrån om att kronofogden - utan att i förväg meddela Bahnhof - hade rätt att genomsöka företagets samtliga datorer i jakt på ett antal upphovsrättsskyddade film- och musikfiler. Bland annat Theresa Fabiks tonårsfilm "Hip hip hora" och Kylie Minogues senaste platta "Ultimate Kylie". "Du där, rör inte tangentbordet!", röt en av kronofogdens personal och Bahnhofs personal beordrades att vända upp och ned på sina tangentbord.
Efter att tjugotvå datorer på våning tio hade genomsökts - inga av de eftersökta filerna påträffades - tog gruppen hissen ned till plan 2 där Bahnhof har sin så kallade serverhall, ett rum med snörräta rader av datorer staplade i ställ. Oväsendet från kylaggregaten i serverhallen gör att det knappt går att prata därinne. Här hittade Lars-Owe Kjellquist med hjälp av konsulterna från Softronic en av de fyra serv-rar som står särskilt specificerade i intrångsbeslutet från tingsrätten. I Bahnhofs så kallade labbrum, ett mindre rum beläget på andra sidan av luftslussen in till den större serverhallen, hittades de tre and-ra servrarna. Klockan 11 ringde det på kronokommissarie Lars-Owe Kjellquists mobil. Det är Antipiratbyråns advokat Daniel Wåtz som nyfiket undrar hur det går. Två timmar senare ringer han igen, men båda gångerna svarar kronokommissarien kort att de fortfarande inte har hittat några av de servrar de letar efter.
Medan razzian pågick för fullt hos Bahnhof satt Henrik Pontén, jurist och Antipiratbyråns ansikte utåt, bara ett stenkast bort och följde tillslaget via sin dator. Antipiratbyrån har sitt kontor på andra sidan ljusgården i trappuppgång C och följer tillslaget via datorn, de hade med hjälp av en betald infiltratör "Rouge", en ung hackare i en Stockholmsförort, kopplat upp sig mot de misstänkta servrarna. När Lars-Owe Kjellquist till slut drog ut sladdarna till de fyra servrarna slocknade också Antipiratbyråns uppkoppling, vilket var tecknet på var de var lokaliserade. Henrik Pontén ringde till polisen, greppade en videokamera och begav sig ner till Bahnhofs portuppgång i ljusgården. Hos Bahnhof arbetade Lars-Owe Kjellquists grupp kronofogdar och IT-konsulter frenetiskt vidare med att försöka ta sig in i de fyra servrarna, men de var för hårt krypterade. Efter drygt fem timmars arbete med att knäcka lösenorden avbröts plötsligt deras arbete när, till Lars-Owe Kjellquists stora förvåning, polisen står vid dörren och beslagtar de beslagtagna servrarna. Nu rådde fullständigt kaos i Bahnhofs lokaler. Jon Karlung hade reagerat med ryggmärgen och ringt in fotografer och journalister från bland annat Aftonbladet och Dagens Nyheter. Och ute i ljusgården passade Henrik Pontén på att videofilma när polisinspektör Hällberg och polisassistent Pettersson kånkade ut de beslagtagna serverlådorna till sin parkerade radiobil. På filmen ser man tydligt tecknet, på sidan en av servrarna: klistermärket med den karakteristiska dödskallesymbolen - nedladdarorganisationen Piratbyråns symbol.
Bluecrap - andra vågen
Räden mot Bahnhof den 10 mars i år slog ned som en bomb i både svenska och internationella medier. Ett överrumplande blixtanfall i gryningen som Antipiratbyrån själv framhöll som en seger, medan kritikerna anklagade byrån för att leka privatpolis och utnyttja samhällets rättsliga myndigheter för att tillvarata den mäktiga underhållningsindustrins intressen. Namnet Svenska antipiratbyrån ska förstås leda tankarna till en myndighet, men i verkligheten är det en ekonomisk förening vars medlemmar och finansiärer är både amerikansk och svensk film- och spelindustri. Här finns jättar som Warner Bros, Walt Disney och MGM, men också Bonnierägda SF-film och MTG-ägda Sonet Film. Vid tillslaget mot Bahnhof hade de även backning av den internationella musikindustrin i form av deras svenska intresseorganisationer, skivbolagens Ifpi och låtskrivarnas Stim. Vad som egentligen fanns på de fyra serv-rarna som beslagtogs hos Bahnhof vet ännu ingen. Polisen har ännu inte hunnit undersöka datorerna, de står inlåsta på ett rum i Polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Utredningar om misstänkt barnpornografi går före i kön. När mediedrevet väl hade lagt sig blev det tydligt vad intrånget hos Bahnhof egentligen handlade om. Med tillslaget hade underhållningsindustrin plötsligt öppnat en helt ny front i kriget mot piratkopierare.
Det viktigaste för piratjägarna är inte längre att jaga privatpersoner som laddar hem filmer, spel och musik för husbehov. Nu är det i stället de som förser nedladdarna med snabba uppkopplingar, det vill säga bredbandsoperatörerna, som utgör måltavlan. För bara någon vecka sedan kom nästa attack mot en internetoperatör. Den här gången slutade det inte i razzia, parterna förlikades innan det blev aktuellt. Antipiratbyrån vill inte uppge företagets namn, men enligt säkra uppgifter till Veckans Affärer handlar det återigen om en internet-operatör, nämligen danska TDC Song. Här spårade Antipiratbyrån upp servern Bluecrap som byrån hävdar innehöll tusentals upphovsrättsskyddade filmer och spel. Efter diskussioner mellan Antipiratbyrån och TDC Song stängdes servern ned. Varje år säljer svenska internetoperatörer som Teliasonera, Bredbandsbolaget och Tele 2tillsammans fasta internetuppkopplingar för över 5 miljarder kronor. Samtidigt visar mätningar från bland annat det brittiska analysföretaget Cachelogic att ungefär 60 procent av trafiken på internet består av piratkopierade spel, filmer och musik. Det skulle i så fall innebära att 3 miljarder av de svenska internetoperatörernas intäkter härrör från nedladdningen. Och medan innehållet har blivit gratis för nedladdaren har intäkterna rasat för underhållningsindustrin. Sedan år 2000 har den samlade musik-cd-försäljningen världen över rasat med 21 procent Men hösten 2005 har en av världens mäktigaste industrier tröttnat på att med armarna i kors se hur deras tidigare vinster istället trillar rätt ned i internetoperatörernas fickor. Bahnhof var första provet. TDC Song visade att även jättarna gick att få på knä. Under hösten kommer Antipiratbyrån att kontakta alla de större internetoperatörerna. Budskapet är enkelt: samarbeta - eller dela Bahnhofs eller TDC Songs öde.
Ett privat litet utrikesdepartement
"Henrik, det här är verkligen fenomenalt. Vi är alla väldigt stolta över er. Jag är säker på att du inte är särskilt populär bland svenska nätpirater just nu. Bra jobbat." Så stod det dagen efter räden mot Bahnhof i ett mail till Henrik Pontén på Svenska antipiratbyrån. Avsändare var Dean Garfield som är chefsjurist på en av världens mäktigast påtryckar-organisationer, Motion Picture Association of America, MPAA. Eller MPA som de kallar sig när de slår till utanför USA:s gränser. Film- och spelbranschen är i dag en av USA:sviktigaste näringar. På MPAA:s hemsida beskriver organisationen sig själv som "ett litet utrikesdepartement" som är inblandade i en "rad utländska aktiviteter på ekonomiska, politiska och diplomatiska arenor". Under år 2000 dirigerade MPA, "i samarbete med lokala myndigheter", över 18 000 piraträder runtom i världen. MPA är också en av de ekonomiska bidragsgivarna bakom Svenska antipiratbyrån. I styrelsen för Antipiratbyrån sitter flera av den svenska film- och spelbranschens tungviktare. Här finns bland annat Lars Håkansson, VD för Warner Home Video, och Peter Levin, styrelseledamot för börsnoterade mjukvarutillverkaren Boss Media. Ordförande i Svenska antipiratbyrån är Björn Gregfelt, till vardags VD för både Film-ägarnas Kontrollbyrå och Sveriges videodistributörers förening. Det är också till Björn Gregfelt som Henrik Pontén först hänvisar till när Veckans Affärer vill besöka Svenska antipiratbyrån. "Det har varit så mycket fokus på mig kring de här frågorna, det börjar nästan kännas obehagligt. Vi utsätts regelmässigt för hot", säger Henrik Pontén via telefon som heller inte vill berätta hur många anställda Antipiratbyrån har.
Hursomhelst är det ändå Henrik Pontén jag träffar på deras kontor som de delar med en rad intresseorganisationer för film- och videobranschen. Vi slår oss ned vid en hörna av deras gemensamma, enorma konferensbord. I oktober 2001, strax efter att nedladdnings-pionjären Napster tvingades stänga, startades Svenska antipiratbyrån. Stängningen av Napster satte inte alls stopp på fildelningen via nätet, den blev snarare startskottet, när programvaror som Niklas Zennströms Kazaa tog vid. Den svenska film- och spelbranschen bestämde sig för att gå samman och med gemensamma krafter slå tillbaka mot piratkopieringen. Henrik Pontén är Antipiratbyråns chefsjurist och personen som uttalar sig i medierna. Men sju månader efter tillslaget mot Bahnhof verkar han lite less på att diskutera detaljer i fallet. Några veckor efter tillslaget hos Bahnhof förlikades parterna och de båda har inte längre några ekonomiska krav på varandra. Men samtidigt polisanmälde Antipiratbyrån en anställd hos Bahnhof för brott mot upphovsrätten, en anmälan som fortfarande utreds av polisen. Henrik Pontén är fortfarande övertygad om att det ligger mängder av upphovsrättsskyddat material på de beslagtagna servrarna, det har Antipiratbyråns tekniker själva kunnat konstatera via en betald infiltratör som har haft tillgång till datorerna. Antipiratbyråns användande av en infiltratör, med täcknamnet "Rouge", en ekonomiskt pressad person med bland annat tre konkurser bakom sig, har ifrågasatts. Uppgifterna om en infiltratör kröp fram först efter razzian, avslöjade av "aktionsgruppen" Arga unga hackare. Tillslaget mot Bahnhof väckte starka reaktioner, Antipiratbyrån är både polisanmäld och JO-anmäld.
Konfrontation är dock byråns arbetssätt. "I Sverige ska man helst bocka och be om ursäkt, det är mellanmjölkens förlovade land! Men vi har en grupp ljusskygga individer som gör intrång i våra medlemmars rättigheter och i slutändan är det pengar det handlar om. Från vår sida är det självklart att upphovsrätten är till för att finansiera innehållet", säger Henrik Pontén som är en erfaren piratjägare. Advokatsonen från Kalmar började jaga piratkopierare 1996, då på uppdrag av Sveriges videodistributörers förening. Med stolthet berättar han om hur videobranschen på den tiden lyckades sanera bort i stort sett all uthyrning av piratkopior genom att åka landet runt och tvinga fram enskilda avtal med varje videohandlare. Skriv på här, lova att följa våra regler, annars åker ni på böter! Men det var då. I dag har piratkopieringen flyttat ut på internet. "Vem skulle ha kunnat förutse att fildelning skulle bli den viktigaste frågan för många? När jag var ung engagerade sig jag och många med mig i miljöfrågan. I dag verkar det vara rätten att fritt kopiera spel- och film som engagerar unga människor." Hittills har Antipiratbyråns piratjakt mest varit inriktat mot att spåra enskilda fildelare. Men strategin har inte varit självvald. "Vi vill i stället försöka gå så högt upp i pyramiden som möjligt. Men som lagstiftningen ser ut i dag tvingas vi agera mot fildelarna i botten." Å andra sidan är inte längre lagen det största problemet, anser han. "Den stora stötestenen nu är hur vi ska kunna bygga ett bra samarbete med internetoperatörerna." "De enda som kan göra någonting åt problemet piratkopiering är operatörerna. Det är en helt orimlig tanke att rättsväsendet skulle hantera alla dessa nedladdare, då skulle hela systemet korka igen."
I bakfickan har Henrik Pontén hot om fler Bahnhofliknande tillslag som riskerar att framställa internetoperatörer som oseriösa. När Antipiratbyrån till slut bekräftade att de anlitat en infiltratör - själva vill de hellre använda ordet "informatör" - berättade föreningen också att han inte var ensam. Det finns alltså fler därute. Sannolikt är Antipiratbyråns hot att ta på allvar. Enligt uppgifter till Veckans Affärer står det i dag servrar med upphovsrättsskyddat material på i stort sett samtliga större internetoperatörer. Antipiratbyråns nya strategi går ut på att locka, hota eller tvinga fram en uppgörelse med operatörerna. "Vi är två branscher som sitter i samma båt där vi gör filmerna och spelen medan de har uppkopplingen. Och vi måste hitta en vettig fördelning av pengarna", konstaterar Henrik Pontén. Utomlands har samarbeten av det här slaget redan inletts, nyligen lanserades tjänsten Playlouder i England. Där har skivbolaget Sony BMG slagit sig samman med en internetoperatör där användare för en fast månadsavgift får obegränsad tillgång till skivbolagets musik. Ett upplägg som påminner om till exempel svensk kabel-tv där kunder hos en viss distributör har fri tillgång till vissa kanaler. "Många av internetoperatörerna vill tjäna pengar på legala nedladdningar och då måste vi börja bygga stabila affärsrelationer redan nu." Fast gensvaret från operatörerna är ännu minst sagt ljumt. På frågan om det hittills helt har varit kalla handen tittar Henrik Pontén ned i konferensbordet några sekunder innan han formulerar sitt svar. "Jag skulle snarare säga så här: det är ingen som vågar vara först."
"Amerikansk lag gäller inte här!"
I ett plåtskåp på ett industriområde utanför Göteborg står en av den globala underhållningsindustrins värsta fiender. Här surrar en av världens just nu mest använda fildelningstjänst, The Pirate Bay. En vanlig dag sitter 1 600 000 användare över hela världen uppkopplade samtidigt och byter filer med varandra. På servrarna i Göteborg finns ingen film, spel eller musik utan de fungerar ungefär som en Gula sidorna för fildelare. De nedladdade filerna finns i stället hos de olika användarna. I dag är det heller inte längre fildelningstekniken Fasttrack och Kazaa som är mest populär bland nedladdarna. Tekniken bakom The Pirate Bay heter Bittorrent och fungerar på ett lite annat sätt. Pirate Pay är ett av många symptom på att Sverige är ett paradis för fildelare. Det är både piratjägare och förespråkare för piratkopiering rörande eniga om. Vi ligger i världstäten när det gäller teknikutveckling, vi har en väl utbyggd infrastruktur med snabbt bredband. Dessutom var Sverige sent med att införa en tuffare upphovsrättslagstiftning. Först i somras blev det olagligt att - utan upphovsmannens tillstånd - ladda ned en upphovsrättsskyddad fil. Sammantaget har allt det här gjort Sverige till ett världscentrum för fildelning. Medan flera andra Bittorrentsajter stängts ned, av bland annat MPAA, håller The Pirate Bay en hög svansföring. När jättefilmbolaget Dreamworks hotade med stämningar eftersom det via The Pirate Bay gick att ladda ned "Shrek 2" författades ett brevsvar av den mest uppkäftiga sort: "Som ni kanske inte vet är Sverige inte en stat i USA. Det är ett land i norra Europa. Om ni inte själva redan listat ut det gäller inte amerikansk lag här."
En av grundarna bakom The Pirate Bay är lobbyorganisationen Piratbyrån som startade sin verksamhet år 2003. Organisationen består av en salig blandning av engagerade hackare, konstnärer, artister och debattglada upphovsrättskritiska debattörer. En av Piratbyråns talesmän, och en debattglad upphovsrättskritisk debattör, är Rasmus Fleischer som nu ordentligt har hamnat på mediernas telefonlistor. Morgonen efter han besöker Veckans Affärers redaktion har han suttit i radions P1 Morgon och debatterat med Henrik Pontén. Till vardags är Rasmus Fleischer student, musiker och frilansjournalist. Han var bland annat redaktör för boken Copy me, en samling essäer och texter om och för piratkopiering som gavs ut i somras. "Piratbyrån är ett nav som sammanställer och sprider information om fildelning. Vi har inte ambitionen att vara en rörelse som ska samla alla krafter i en och samma riktning", säger Rasmus Fleischer och kränger av sig sin ryggsäck. Piratbyrån är visserligen registrerat som en ideell förening hos PRV, med boxadress i Stockholms innerstad, men saknar kontor och syns egentligen bara som en hemsida. Den nuvarande formen av upphovsrätt har spelat ut sin roll, anser Rasmus Fleischer. "Upphovsrätten skapades för att reglera en teknik, nämligen tryckpressen. För radion funkade den hyfsat med en Stimavgift, men med internet är det svårare. Det går inte längre att leka att dagens media är en tryckpress."
Antagonisten Antipiratbyrån beskriver gärna fildelningsvärlden som en pyramid. I toppen finns de så kallade warezgrupperna, ljusskygga gäng som har gjort det till en sport att så snabbt som möjligt piratkopiera ny musik, film och nya spel. Gärna innan de ens har haft premiär. "Warez" betyder ursprungligen piratkopierade programvaror och de här grupperna utgör en världsomspännande subkultur som ibland brukar buntas ihop och kallas för "scenen", en samling konkurrerande hackergäng med olika namn och loggor. Från de här warezgrupperna sipprar sedan, enligt Antipiratbyrån, de kopierade filerna vidare till de breda fildelningsnätverken som till exempel The Pirate Bay eller Kazaa. Och kan Antipiratbyrån slå mot fildelarna i toppen av pyramiden kommer också fildelningen att minska radikalt. Pyramidresonemanget håller inte, hävdar Rasmus Fleischer. "Fildelning är en horisontell aktivitet, de allra flesta filer som delas kommer från användarna själva. Den roll som warezgrupperna spelar för mängden fildelat material på internet är gravt överskattad." Med andra ord återstår det i praktiken bara två sätt att jaga fildelare. Antingen dra de en efter en inför rätta. Som det pågående rättsfallet i Västerås där en enskild nedladdare åtalas för att olovligen ha delat med sig på nätet av samma film som eftersöktes vid Bahnhof-räden, Hip hip hora.
Eller så försöker piratjägarna locka, eller hota, över internetoperatörerna på deras sida. "Det är hos internetoperatörerna mycket kommer att avgöras framöver", säger Rasmus Fleischer som skissar på några olika möjligheter. Redan i dag finns det svenska internetoperatörer som vidarebefordrar Antipiratbyråns varningsbrev till olagligt fildelande användare. Nästa steg är att Antipiratbyrån kan förmå operatörerna att stänga av användare som fortsätter trots varningar. "Men det är en farlig väg att slå in på, det innebär att en viss typ av organisation alltid kommer ges rätt i sin tolkning", säger Rasmus Fleischer. Den andra möjligheten, som Antipiratbyrån har torgfört i medierna under hösten, är att kräva internetoperatörerna på en viss del av deras intäkter. "Om operatörerna ger efter skulle det innebära en form av kompromiss där upphovsrättsägarna tillåter en viss fildelning i utbyte mot en viss form av kompensation." Ungefär som den nuvarande så kallade kassettersättningen som redan finns på till exempel inspelningsbara cd-skivor, ett slags Stimersättning som betalas i klump till upphovsrättsägarna. Men Rasmus Fleischer är skeptisk. "En minut i radion är lätt att prissätta, men hur gör man det med en megabyte data? Ska vi upplåta det till en organisation som Antipiratbyrån?"
Börsjättar och gula brigaderna
Bredvid serverhallen har Bahnhof en egen bar där anställda brukar samlas för en fredagsöl. På väggen hänger ett inramat pressmeddelande. Det är pressmeddelandet som kablades ut av amerikanska MPAA dagen efter tillslaget den där torsdagen i mars. I rubriken står det om en "razzia mot Sveriges äldsta och största internetoperatör" och lite längre ned att man hade funnit 23 terabyte upphovsrättsskyddade filer i något som beskrivs som Europas största piratserver. Jon Karlung har svårt att ta informationen på allvar. För är det första är Bahnhof långt ifrån Sveriges största internetoperatör. Och för det andra vet ingen ännu riktigt vad som finns på de av polisen beslagtagna servrarna. Men vad som har fått Bahnhof att rama in pressmeddelandet beror snarare på den information som inte stod. När pressmeddelandet kom roade sig någon på Bahnhof med att ladda hem det som en wordfil från MPA:s hemsida och klickade på kommandot "spåra ändringar". Då framgår det bland annat att pressmeddelandet är författat samma dag som tillslaget mot Bahnhof sker och att viss information inte kom med i det slutliga pressmeddelandet. Bland annat stycket om att "information från de lokala myndigheterna tyder på att servrarna också använts för att distribuera träningsinstruktioner för en terroristgrupp känd som Gula Brigaderna."
Jon Karlung skakar på huvudet och berättar att den enda information som han har hittat om Gula Brigaderna är att det var ett elitförband som stred under kung Gustav II Adolf i mitten av 1600-talet. Samtidigt erkänner han utan omsvep att det visst kan ha funnits upphovsrättsskyddat material på servrarna hos Bahnhof. Men poängen är att han inte kände till det och att Antipiratbyrån borde ha vänt sig till honom först. Han skräder inte orden över agerandet. "Som operatör hade vi förstås vidtagit åtgärder. Vi är ett seriöst företag och har inget intresse av bedriva någon typ av galningsverksamhet eller föra ett korståg mot upphovsrätten." "Kärnpunkten för oss, och som fortfarande gör oss upprörda, är att det springer runt en privatpolis som dessutom får tillgång till samhällets resurser på väldigt lösa boliner. Varför då? Samhället ska inte ägna sig åt att skydda den amerikanska filmindustrin. De får själva uppfinna en ny affärsmodell och hur den ska se ut får de själva hitta på. Det går inte att skjuta alla som går mot röd gubbe! Men nu har turen kommit till internetoperatörerna och de började med Bahnhof."
Kanske beror det på att Bahnhof ända sedan starten 1994 har haft en lätt anarkistisk hållning till en reglering av innehållet på internet. En av grundarna bakom bolaget är Oscar Swartz, flitig IT-debattör och före detta forskare vid Columbia University i USA. Numera är han utköpt från Bahnhof och sysslar bland annat med att via sin nätblogg Texplorer skapa debatt kring bland annat upphovsrättens framtid. Oscar Swartz är övertygad om att nästa mål för upphovsrättsindustrin är internet-operatörerna. Och vill de inte samarbeta går det alltid att hota. Till exempel med rättsliga åtgärder. Själv lanserade han nyligen idén att de svenska internetoperatörerna ska starta en rättshjälpsfond, framför allt för att skydda de mindre operatörerna. "Här finns kanske också anledningen till att Antipiratbyrån betedde sig olika mot Bahnhof och TDC Song, som i princip är den danska motsvarigheten till Telia. Om en hel bransch är hotad är det lättare att först ge sig på någon av de mindre aktörerna." Operatörerna har hittills varit kallsinniga till idén om en rättshjälpsfond. Klart är att de har råd. Exakt hur mycket Telia, Bredbandsbolaget, Comhem och de andra bredbandsleverantörerna tjänar på nedladdningen, eller ens på bredbandsuppkopplingarna, går inte att få reda på. Men enligt Post- och telestyrelsen var intäkterna för fasta internetuppkopplingar till hushåll i fjol dryga 5 miljarder kronor. I år lär siffran ligga uppåt 6 miljarder kronor. Per år.
Att Telia, Bredbandsbolaget och Comhem frivilligt ska börja dela med sig av de pengarna till underhållningsindustrin verkar nära nog otänkbart. "Det där är ju bara löjligt!", säger till exempel Gunnar Asp, VD för operatören Comhem apropå att de skulle ha något slags betalningsansvar. "Varje aktör får själva se till att tjäna pengar på sin del av värdekedjan. Vi är en distributör och vi tjänar pengar på vår plats i värdekedjan, de som tillverkar innehållet måste givetvis se till att säkra sina intäkter." Inte heller Gunnar Asps kollega på Teliasonera är beredd att dela med sig av sina intäkter till underhållningsbranschen. "Vi har bara ett fokus, att erbjuda våra kunder bra tjänster. Vår uppgift är inte att gå vare sig Antipiratbyråns eller någon annans ärenden", säger Jan Sjöberg som är pressansvarig för Teliasonera Sverige. "Vad våra kunder gör med sin internetuppkoppling lägger vi oss inte i, det är inte vår uppgift. Men vi är klara på en punkt: våra användare ska följa svensk lag, men det är polisens uppgift att se till att den sedan följs. Det är inte vårt jobb."
Antipiratbyrån har även lanserat möjligheten att införa någon typ av filter eller på andra sätt förhindra otillåten spridning av upphovsrättsskyddat material. Inte heller det finns på operatörernas dagordningar. För det första ifrågasätter de om det över huvud taget är möjligt. För det andra anser de att sådana åtgärder inte är förenliga med deras affärsverksamhet. "Då måste vi gå in och övervaka varje enskild användare vilket är direkt integritetskränkande", säger Gunnar Asp som däremot har full förståelse för att underhållningsbranschen vill värna sina kommersiella intressen. Som VD för Comhem är han själv även en del av innehållsindustrin. "Det måste bli enklare att komma åt lagligt material. Fast vi kan väl lite självkritiskt notera att piratverksamheten hittills har gått före den kommersiella verksamheten." Och kanske även piratjägaren Henrik Pontén, trots sin stenhårda retorik utåt, inser att det är den bästa vägen framåt när han med viss självrannsakan i rösten faktiskt konstaterar. "Ska vi över huvud taget lyckas i vårt arbete är det viktigaste att det växer fram en alternativ, legal distribution via nätet." Och den som kan bäst åstadkomma detta torde ju vara film-, spel- och musikföretagen själva. Alltså i princip de multinationella bolag som driver Antipriatbyrån.
ULF SKARIN
|
|
2005-10-29 | 21:23
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
Gula Brigaderna??? Så APB jagade spöken från slaget vid Lutzern 1632? Herrejävlar...det här blir bara bättre och bättre...
__________________
"Few will have the greatness to bend history itself; but each of us can work to change a small portion of events, and in the total of all those acts will be written the history of this generation."
Robert Francis Kennedy
|
|
|
2005-10-29 | 21:51
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
|
|
OMG dom är såna jävla idioter MPAA.
Den där Rouge sen han borde brännas på bål som den judas han är...
__________________
"It is dangerous to be right when the Goverment is wrong" Voltaire
"People who are ready to give up a fundamental freedom for temporary security deserve neither security nor freedom" Benjamin Franklin
"The only thing I will feel shooting people from organisations like APB and Ifpi is , the recoil." Unkown
|
|
|
2005-10-29 | 23:03
|
|
|
| |
|
|
|
|
|
"Som ni kanske inte vet är Sverige inte en stat i USA. Det är ett land i norra Europa. Om ni inte själva redan listat ut det gäller inte amerikansk lag här."
Fy fan vad jag skulle vilja se minen på den kostymklädda idiot som fick läsa detta svar. Gjorde han en Ballmer med stolar tro?
Lång och intressant artikel det här. "Gula Brigaderna"!?!??!
http://snel.istheshit.net/
Bilden på pontén fjanten i militärskrudd verkar mer och mer verklighetsförankrad.
__________________
IFPI = International Fooled Pricks Institute APB =AntiPrivatByrån MPAA = Most Perverted Assholes of America BSA = BullShitAlliance RIAA = Retarded Idiots Association of America
|
|
|
2005-10-30 | 00:09
|
|
|
| |
|
| Forum
> Allmänt
> Veckans Affärer om "Nätkriget", intervjuar Piratbyrån m.fl.
|
|
|
|
